John Fernström

Jubals son och blodsarvinge

Omslag

Innehållsförteckning


Kapitel I: Upptakt

 

Visst har vi väl alla varit med om en sommarnatt full av diskussioner och med en stämning fylld av andligt liv. De stora världsgåtorna har i något dimmigt skick snuddat vid våra pannor. Musik, lyrik och tankar om konstens innersta mening har tyckts skymta fram genom cigarrettrökens blå slingor. Då börjar fåglarna i parken sjunga. Någon släcker ljuset. Dagen gryr. Gardiner och draperier får silvergrå schatteringar. Och så skiljs man åt...

Men minnet av tankar och repliker, som korsade varandra, minnet av känslornas intensitet lever kvar och kan av intuitionen sammanfattas till en helhetsbild, som står med klara konturer som ett skiljemärke mellan den stund som gick och den dag som skall komma.

Är det icke likadant vid vissa vändpunkter i livet? Den del av livet som gick står kvar som en brokig tavla, och man har känslan av att nu börjar något nytt. Kanske är detta biologiskt betingat. En människas liv måste ju rent biologiskt få vissa avgränsade åldersskeden. Kipling berättar i sin "Purun Bhagats underverk" hur den gamla indiska lagen föreskrev, att en man skulle vara ung i tjugo år, i tjugo år krigare, i tjugo år familjefar och slutligen i tjugo år gammal. Vi i vår tid är väl krigare under alla åren. Men de biologiska årsperioder, dem lagen fixerar, kommer vi naturligtvis icke helt ifrån. Och vad är då naturligare, än att man inför gryningen av en ny sådan period försöker i sinnet fixera bilden av det som varit. Det är så jag har tänkt denna försommar, medan näktergalen sjungit bland träden i parken i Smygehamn. Det är därför det som här skrives kommer till.

Tack för mitt underbara liv! har jag levt i toner. har jag hört symfonierna klinga. har jag spelat på min g-sträng, min d-sträng, min a-sträng, min e-sträng. har jag skrivit för en sjungande soloviolin, för orkester. Och till dikter har jag tecknat de melodiska linjerna för sjungande röster.

Och har jag fått leva. Jag har varit ett lekande barn bland bergen, jag har varit en yngling med konstnärsdrömmar, och jag har varit en man som kämpat för idealen.

Tor Hedberg har skrivit en dikt, som tonsatts av Wilhelm Stenhammar:


Kära liv, du lovar stort,
då vi klappa på din port
med de lystna knogar;
öppnar porten, ler så huld,
lovar åt oss alla guld;
guld och gröna skogar.

Men hur håller du månn'tro
löftet som du givit, jo,
åt den ena ger du guld,
åt den andra ger du skuld,
men de gröna skogar?
Ack, de gröna skogar!

Ja, kära liv, om jag sått skuld, "det bryr jag mig ej, jag sköter icke om". Men de gröna skogar, ack, de gröna skogar! Det är just dem jag vandrat i. Det är just dem jag upplevt. För den, som ser negativt på livet, har kanske mitt liv varit en via dolorosa, fylld av svikna förhoppningar, fylld av stängda portar, när jag har velat vandra paradisvägen mot konstens höjder. För den, som ser positivt på livet, har mitt liv varit en vandring på Guds gröna ängar. Jag har mött kärleken, jag har spelat, jag har komponerat, jag har dirigerat. Och, sist men inte minst, jag har fått arbeta med det levande material som eleverna har erbjudit.

Att jag sedan har varit tvungen att arbeta med organisatoriska och administrativa uppgifter - under många år intendent för hälsingborgsorkestern, ordförande och organisatör i och av åtskilliga organisationer, fast anställd kommunaltjänsteman i Lund med allt vad det innebär av ämbetsmannaplikter och ansvar (Puh!), sådant vill man ju helst fullständigt glömma, när det är frågan om att göra upp livets facit.

Och det är ju något av ett livsfacit, som jag vill åstadkomma med dessa anteckningar. Låt oss då i Guds namn glömma alla biografiska data rörande tjänster och befattningar! De har ju ingen betydelse, det som betyder någonting, det är mitt liv, min själ, mina drömmar, min kärlek till arbetet, till mina kära, min glädje inför det liv jag fått föra.

Kom ihåg, att detta, som jag just nämnt, är det väsentliga här i livet för en musiker och konstnär. Allt det andra är naturligtvis bara strunt, även om det kommit med i de följande anteckningarna.


Innehållsförteckning